Har spenderat en fantastiskt välbehövlig helg på Åland med superhärliga människor, strålande solsken och mycket skratt. Och så klättring såklart!
En coctail av ångest, skuldkänslor, längtan och sug efter sten. Så kändes det när jag somnade på torsdag kväll men tidigt på fredag morgon (alldeles för tidigt) så vaknade jag med endast de två sistnämnda känslorna kvar i kroppen!
Livet har varit hektiskt detn senaste tiden med couchsurfande på grund av stambyte, c-uppsats skrivande, extrajobb och sjukdom på samma gång.
Klättring då? Mjo men i ytterst liten skala...
Försökte sänka förväntingarna på mig själv inför resan. När vi planerade den här helgen för ett par månader sedan så kände jag mig stark och ivrig att mäta framstegen på de problem jag kämpat under tidigare resor. I stället försökte jag känna glädjen i att äntligen få klättra igen och lämna all stress hemma.
Vi anlände i Kasviken kring 14-15 tiden på fredagen. Småsprang uppför stigen till Dodo-blocket som kryllade av klättrare.
Kort uppvärmning och några press på Nameless. Hade problem med startflyttet och stenen kändes svettig. Fick råd om att pressa mer med högerfoten och då gick det. Slutmovet känns lite avigt då man ska "slänga" sig upp till kanten som är bra men man går från en väldigt komprimerad position. Det gick när jag inte började från start men det blir en helt annan sak när man har hängt på samma dåliga högersloper genom 3-4 flytt.
Suckade lite och konstaterade att det kändes precis likadant som sist jag var på Åland…
Men men, njuta av att få klättra var det-inte prestation!
Ladda om och gå vidare till Pop the Glock.
Ett låååångt takproblem på mestadels juggar men ganska core-intensivt på sina ställen och väldigt beta-beroende.
Så hur var betan? Hade självklart glömt det mesta och fick "börja om från början".
Det bra var att flytten satt rätt snabbt men dessvärre tog energin slut lika fort.
Spenderade säkert ett par timmar på problemet och fick se imponerande snabba skick av flera resekamrater.
Huden och musklerna var skapligt ömma när vi gick bortåt mot Frispel och jag hade inte mycket kvar att ge.
Hejjade på de andra. "Team-sends" går alltid att glädjas åt!
Vi bodde otroligt fint i stugor på Runneröd vilket jag starkt rekommenderar om man är ett gäng och Soltuna är fullbokat. Framförallt om man kör mycket i Kasviken då det ligger hyfsat nära.
Grillning, hockey, solendgång och gapskratt = lyckad kväll!
Dag 2 spenderades i Geta.
Kände mig konstigt likgiltig och hade inget "go" alls. Kanske var det lite fööör mycket fokus på att mysklättra och bara njuta…? Kände på det mesta, kom inte upp för något alls men en riktigt härlig dag ändå. Fick se min kollega skicka Supermartikainen SS på typ andra (?) försöket! Han skickade för övrigt allt vi visade honom! Sjukt imponerande!
Rundade av men ytterligare en grillkväll i solnedgång. Popcorn, Captain Morgan, finsk schlager, skumma solbrännor och mera skratt.
Dag 3 var vi tillbaka i Kasviken.
Anmarschen kändes tung…fokus låg på att krama ur den lilla energi jag hade kvar, definitivt utan några större förväntningar. Vi mötte upp ett finskt gäng vid Nice place between past and future. Hade aldrig ens märkt detta problem tidigare som låg precis intill Pop the Glock. Den kunde man ju prova!
Kände efter och kom fram till att det kvittade om jag värmde upp, hade max 5 press kvar i mig så varför inte prova direkt..?
Märkligt men jag segade igenom problemet på första försöket. Kanske hade jag kommit in i uteklättringen sådär lagom till att vi skulle åka hem igen? Skönt att komma upp för något i alla fall!
 |
Vilade länge och tittade på medan de andra körde på. Några finska grabbar pressade på Pop the Glock och jag blev sugen på att prova deras beta. Snörade på och seglade igenom hela problemet fram till näst sista juggen, var ska jag ha fötterna? PUMP! Åh nej! Eeehh…Vem faller där!?! Jo jag :-(Lite chockad, nöjd och otroligt frustrerad på samma gång.
Nu har jag definitivt lärt mig hur avgörande fokus är.
Avslutade med att göra Mundo Ganja MED kant, alltså snarare 6b+ men trots detta tog det flera försök innan jag klarade det. Trött? Absolut, men tycker samtidigt att det var svårt! Inte min starka sida tydligen…
Tycks numera prestera bäst på lätt överhäng och crimpar, vilket gör en sådan här helg på Ålands överhäng otroligt utmanande och utvecklande. En kanonhelg på alla sätt och vis och jag hoppas det blir minst ett till besök denna säsong!
Tack till alla inblandade!
