BO och löpning är hett!

Det har varit löning. Det har sprungits lopp, Urban Trail. OCH det har varit Boulder Open på Karbin. Kan det ha blivit en bättre helg? Nej, tror inte det.

I loppet jag sprang kom jag på plats 5 av 57 startande damer, och totalt på plats 50 bland herrar och damer (400 startande). Helt otroligt vilken kick det var! Nu blir det till att ställa upp i fler lopp...

Så, det var Boulder Open i fredags, den första på väldigt länge och mitt andra boulderpass på dryga året. Till min förvåning gick det helt ok. Gjorde x antal röda och var sugen att ge mig på några svarta, men höll mig tillbaka. Stora skillnaden var att jag dog lite i armarna redan efter 1,5 timmes bouldering på blått och rött. Repade några vändor, men det var bara att ge upp. Har fortfarande träningsvärk i underarmarna idag. 

Det värmde galet mycket när många karbinare kom fram och hälsade mig välkommen tillbaka på väggen. Känner att jag saknat Karbin och gemenskapen där. Det är något visst med det stället.

Och en person som utvecklats och gjorde mig imponerad var så klart Elina. My gosh! Förr i tiden snackade vi om när vi satte ett nytt svart problem som kommit upp. Nu var det inga som helst konstigheter för henne att beta av en efter en. Bra morot och motivation för mig att ta mig dit hon är. Heja, heja!

En av helvetesbackarna i Urban Trail.
Bild: Urban Trail.

Snyggt i Chironico!

Första boulderpasset

Så, jag sa till mig själv att inte börja bouldra förrän till sommaren ungefär. Men såklart så har jag ju testat ett par blåa problem efter våra reppass. Och mylord va kul det är! Riktigt bra har det känts också. När jag klättrar väntar jag bara på att höra ett klick i handleden och att ledbandet går av igen. Men hittills har det hållit, hepp, hepp.

Har sett fram emot den här helgen, eftersom hag var och hälsade på Padlady i Uppsala. Klättring på KC3 (?) stod bland annat på schemat. Padlady har också varit skadad i handen, men hon har varit igång och kört rehabträning ett tag nu så hon är på väg tillbaka. Lördagens pass kändes bra att det bara blev fokus på bouldering. Och det går ju inte direkt att repa där heller, ööööh. Vi körde på med några riktigt bra övningar som känns än idag. Tydligen hade det varit 50 opp i fredags så det var fortfarande gultejpade problem, så man visste inte riktigt vad man gav sig in på. Men nog gjorde jag ett par problemos som för mig just nu ligger på maxgränsen.

Elina kom även till Uppsala igår och det var en hel drös som begav från Sthlm för att köra ute på de fina Uppsalablocken. Jag drog hemåt för jag kände mig krasslig. Och jag var faktiskt sjukt nöjd med passet i lördags. Så en bra helg har det varit! Hade dock vart en perfekt helg om jag orkat stanna och hängt med mina starka tjejer.

Strike a pose

Latino hela veckan

Mycket har jag klagat på denna helg men vädret är INTE med på minuslistan!

Strålande sol och nästan FÖR höga temperaturer….nä så får man inte skriva om svenskt klimat, jag tar tillbaka det…jag menar perfekta temperaturer!
Lördag bestod av jobb och lite säsongsjetlaggad som vanlit har jag inte noterat att dagsljus nu håller i sig till sen eftermiddag. Hade alltså kunnat dragit ut EFTER jobbet men det blev annat skoj i stället.

Däremot kom söndagen med grymma förutsättningar och jag begav mig mot Uppsala. Hade preppat med ett provisoriskt knäskydd bestående av en avskuren rektangel från ergonomimattan på jobbet samt tejp för att kunna ta mig an Underdog i Jumkil.
Men dit kom vi aldrig, vi valde att kolla in Latinoblocket utanför Sala i stället!
Ett riktigt inbjudande block med ett överhäng, en vertikal och riktigt varierande linjer med vassa crimpar på ena sidan, slopers på andra och lömska juggar på den tredje…

Valde att värma upp på vertikalen där jag lyckades knoppa av en nyckelcrimp :( Förlåt…
Av flög jag och kvar i handen låg en bit sten stor som min handflata..

Känslan i kroppen var generell frustration över den fysiska segheten samtidigt som jag var så mentalt taggad på att få klättra på STEN!
Märkte att jag redan hunnit bli inomhusblind igen och lite fegare än vanligt vilket kostar…

Kände på det mesta men idag blev det enbart ett send; Down with the barrio. Ett kort problem med start på två "slopers" och ett ok chip för höger fot. Sedan är det 2-3 flytt spikrakt upp och hur man väljer att ta sig dit varierar. Campus (som jag läste om på www.27crags.com) verkar vara den populära betan men för min del blev det en mer statisk variant med en hög högertå i starten, upp med höger hand till en sidepull med tumme och slutligen höger hand igen till kanten.
Japp…3 flytt..? Säger rätt mycket om dagsformen men hursomhelst så var det ännu en fantastiskt välgörande dag i naturen för både kropp och sinne! Och jag kan verkligen rekommendera Latinoblocket! Finns gott om fina problem i 7a registret på blocket och sen är det ju inte långt till andra grymma klätterområden...
Hoppas på att komma ut mer i veckan då jag kommer stirra mig blind på dataskärmen 24/7 när slutspurten inför examen officiellt är igång!

Efter dryga året av "vila"...

... är jag tillbaka på väggen igen! Vila och vila för mig innebär egentligen inte vila. Min rehabträning har gått fantastiskt bra, och första passet på väggen kändes fint! Jag kunde belasta handleden till max utan att känna något. Sist jag klättrade utan att ha smärta i handen minns jag egentligen inte. Så det här är verkligen över förväntan. Ingen bouldering för mig än (kanske ett par blåa, men inget hårdare) men väl på repväggen har det känts bra. Tekniken sitter i än (känns det som), och nu är det bara att bygga upp kroppen smart och lyssna på den.

Glad jäkel är man nu, efter att ha kämpat i dryga året. Utesessions börjar planeras så snart ses vi ute igen!

Tummen upp för mig!

Hittade på gatan i Istanbul

Kom igen då klättergymmen, agera!

Jag har klättrat i drygt fyra år nu. När jag började så hade jag förmånen att redan känna några klättrare som tog sig tiden att gå igenom både säkerhet och grundläggande tänk på repväggen OCH boulderväggen.

Under dessa fyra år så har sporten växt lavinartat och klättergymmet är nu synonymt med ett vanligt gym i många avseenden. 

Tydliga regler och rutiner existerar för repkättring (dvs. introduktionskurser, grönt kort, rött kort etc.) vilket är kanon! 

Men på bouldermattan finns inga motsvarande säkerhetsåtgärder vilket är helt oacceptabelt enligt mig. 

På mattorna springer små barn, andra ligger bekvämt utbredda på madrasserna som om det vore sängplatser, plötsligt klättrar någon precis nedanför en själv när man kommit halvvägs uppför väggen eller så står de och “köar” rakt under utan en endaste tanke på fallrisken.

Jag kommer till gymmet för att få klättra, socialisera och ha roligt! INTE för att behöva agera sur trafikpolis och klättra med ögon i nacken men jag vill inte ha någons (framförallt ett litet barns) liv på mitt samvete.

Varför denna brist på uppstyrning från gymmens sida? Detta är inget påhopp mot något enskilt gym utan har upplevt både farliga och frustrerande ögonblick på samtliga klättergym i Stockholm.

Ett förslag är att börja med registrering och genomgång för varje nybörjare som vill prova på att klättra. 

• Registrering är smidigt för att kunna kolla upp om personen i fråga har deltagit i en genomgång tidigare, då bör detta synas i datasystemet med sökning på tex. personnummer. (Fördelaktigt om det på något vis går att då till ett externt system som delas på alla klättergymmen, kanske en uppgift för Svenska klätterförbundet)

• Genomgång bör innehålla; fall-teknik i bouldering, uppförande på väggen, mattan och i hallen generellt. Utöver detta blir det även roligare om man får en kort introduktion i tejp-grader och kanske grundläggande teknik. 

Föräldrar med små barn kan inte heller förväntas ansvara för de små om de själva inte har någon kunskap/erfarenhet av klättring. De ser en matta och verkar tänka “lekplats” vilket det kan vara om det sker under kontrollerade och övervakade förhållanden men som sagt, inte en plats där man "lossar kopplet och rastar valpen".

Barnen ska självklart få prova på och ha roligt men det är inte kul särskilt länge om de får en vuxen fallandes okontrollerat över sig. 

Än så länge känner jag, tack och lov inte till några allvarligare olyckor på bouldermattan men varför vänta tills detta inträffar? (Vilket det garanterat kommer att göra förr eller senare!) 

Varför det inte inträffat ännu är förmodligen till stor del på grund av att erfarna klättrare just hoppar in och flyttar på folk, endast klättrar med 50% fokus på klätterväggen och andra hälften på vad som händer runt omkring.

Om klättring som sport fortsätter att öka i popularitet (vilket jag tror och hoppas på) så kommer riskerna enbart att öka. Att upprätta säkerhetsrutiner redan nu underlättar och förebygger framtida problem och risker.

Det kan inte alltid gå bra, men vi går mot ljusare tider!

Efter ännu en vecka av intensiva studier så gled jag in på jobbet i lördags med ett smil från öra till öra!
Så skönt att få byta miljö, att få vara social och hänga med likasinnade men samtidigt så sken solen utanför butiken…Jag tröstade mig med att söndag var ledig dag och då minsann skulle jag ut om så i snöstorm!

Sjukt övertaggad som vanligt vaknade jag strax innan 7-snåret och undrade varför solen inte bländade.
Utanför fönstret var marken vit och en grådassig himmel läckte mer av det där hemska vita våta…
Höll mig till socialt acceptabla tider (10.00 enligt mig!) innan sms-konversationer och facebookande inleddes för att vela fram och tillbaka; ute? inne? om ute, i så fall var?

Hursomhelst så bestämde vi oss för att "sejfa"och besöka Houdini på Långholmen för att ha nära till gymmet om det var helt oklätterbart. Har ALDRIG klättrat Houdini eller något annat på Långholmen för den delen så det var på tiden!
Kroppen kändes bra, huvudet lite segt och trots rejält med kläder så frös jag ovanligt mycket.. Kylan gjorde mig stel och skraj och det var svårt att hitta krafterna och fokus.
Nu i efterhand önskar jag att vi hade värmt upp inne och sedan åkt dit. Så får det bli nästa gång!
Skönt att ha provat i alla fall, trots de få och dåliga försöken så känner jag en skillnad i självförtroendet.
Första blicken på problemet genererade innga känslor av "omöjlighet" och tvivel som jag alltid kämpat med utan snarare såg det ytterst görbart ut och framförallt riktigt kul.
Ska absolut återvända en lite varmare (eller mer vindstilla) dag..

Mikke "Rosa Pantern" skickade den dock med stil!

Efter "utepasset" så skyndade jag mig in på gymmet för att få utlopp för all den energi jag ändå samlat på mig och körde ett ordentligt och superkul pass! Skönt när motivationen är på topp igen. Har stundtals tagit den för given men inte den här gången. Får passa på att njuta när klättringen känns som roligast oavsett grader, tejp och resultat.

I helgen fick även klätterväggen ett kärt återseende då bästa Isabelle "Biffen" Öblom nu är så pass återställd i handleden att hon fått klartecken från doktorn! 

Men det får hon berätta mer om själv:)

Nytt projekt i Jumkil

Glad Påsk!

Utöver det tvångsmässiga högtidsfrossandet i framförallt lamm och lösviktsgodis så är höjdpunkten med även denna helg just "ledighet". Denna gång så var jag allt annat än ledig och tog därför med mig datorn i bagaget och styrde kosan mot familjens ägor ute på landsbygden.
Huset ligger norr om Norrtälje och i mitt huvud är detta = Uppsala. (Vilket är helt fel, då det är i princip lika långt till Uppsala som till Stockholm men vem bryr sig när känslan säger något annat).
Efter samtal med Fröken V så möttes vi upp på centralstationen och begav oss mot Jumkil.

Sockerbakis men taggad pulsade vi fram i förvånansvärt mycket snö till några riktigt maffiga block!
Psyket för "semi-highballs" var inte på topp... en sån här dag hade jag hellre köttat på omöjligt hårda grytproblem mest för att ha en bra ursäkt att ligga mer på paddan än att faktiskt hänga på stenen.
Jag ville lixom ta ut mig i kroppen utan att behöva engagera mig mentalt…

Som svar på mina böner bredde några normalhöga boulders ut sig lite längre in i skogen och vi kände på "Kritmålad", en ganska hård 6c+ med kylskåps-start sittandes med en häl i princip jämte vänster hand. Riktigt roligt problem med ett krux-flytt som går ut på att deadpointa en ganska hyfsad men tunn höger-crimp.
Framstegen från första försöket till att skicka den är vad jag önskar ska ske med alla mina framtida projekt! Stel och kall, tung och trött så svor jag över att ens etablera starten på denna för att inte tala om kruxet!
Därför extra roligt när man vinner kampen mot kroppen och plötsligt känner sig rörligare, starkare och i kontroll…

På grannblocket till höger om kritmålad går "Underdog". Juggar (!) men riktigt kassa fötter! En pinch-stark (eller lång) person kan säkert lätt dansa sig igenom kruxet på denna men är det något jag inte är så är det just: pinch-stark och definitivt inte lång…
Ett riktigt fint, kort men varierat problem som jag vill tillbaka till (gärna med ett knäskydd då jag tror att en knee-bar är kortmansbeta deluxe på denna)!

Ännu en riktigt skön dag ute på stenen! Tågresan hem från Uppsala spenderades tidseffektivt åt studier då en vecka med en handfull deadlines väntar men ack så mycket lättare till sinnet med vetskapen om att jag tagit tillvara på guldvädret och fått klämma på kall sten, den bästa av belöningar!