måndag 16 september 2013

Västerby Fornborg, Uppsala


Söndagen bjöd på skön klättring i Uppsala med Veera. Sliten men taggad på utelek begav vi oss till Västerby Fornborg.  På bilderna som ligger uppe på 27crags kan det missvisande trist ut men vilket ställe! Tydligen gammalt och lite mossigt men massor av sten som garanterat gömmer fler fina linjer.

Här är en kortis från gårdagen:
1. Tele2 Comviq, 2. Rampen och 3. TeliaSonera


Söndaxmysklättring from Pad Lady on Vimeo.

måndag 9 september 2013

"Finnished" business

Järngänget körde en nostalgitripp till Åland och med det så drog höstens säsong igång, vilket kalas!


Efter en sommar med kraftigt reducerad tid spenderad på gymmet på grund av andra åtaganden så åkte jag iväg med låga förväntningar på prestation och desto högre på härligt kompishäng på Ålands stenar.
En bonus minst sagt då jag fick uppleva både och!

Ett lyckat koncept tycks vara 36-timmarsbesök…tidigt på lördag morgon begav det sig och hade siktet inställt på Gunnarsklint ganska nära Geta men trots detta har jag aldrig tagit mig dit. Området bjöd på både korta och långa problem i 6-7b/c registret på karakteristisk Ålands-sten och kan varmt rekommenderas!
Vi lekte runt och kände på allt möjligt men så hittade jag en kort men passande linje; Bancomatico med häl-start och crimpar. Det blev en mental kamp och lätt frustration infann sig när jag kom förbi kruxet två gånger om och rent av kastade bort send-pressen på fotslarv och juggar ett flytt från kant.
Men men, skakade av mig det, som Veera sa "välj att se vad du gjorde bra i stället"…
Med lite svalare förhållanden så ryker den ;)

Till vänster om Bancomatico ligger Väliinputoaja en crimpig historia som resten av gänget kände på. Så fett att se Isa våga sig på denna efter så lång tid av rehab och försiktiga framsteg!
Crimparna var ingen match för henne vilket är helt SJUKT (!) efter så lite klättring och får en att undra vad bruden skulle göra om hon var 100%…Flytten är dock långa och kräver dedikation och något send blev det inte den här gången.
Väliinputoaja
Vi avslutade dagen i Stora grottan och Tanssiva taikaeläin. Ett takproblem med en del långa flytt på mestadels juggar förutom en sloper (dock med kant) på slutet och en lite tveksam urtoppning om man inte har klart för sig vad som finns däruppe. Mental revansch för dagen blev det med en flash på denna och med det så packade vi ihop och åkte "hem" till Geta.
Det goda livet.
En sprakande vy från utkikstornet på Geta.
Söndag morgon, oroväckande varmt redan kring 9 på morgonen…Vi segade, njöt av frukost på verandan och bestämde oss för Fågelberget med en avstickare till Swiss roof och avslutning i Kasviken på väg till båten. Har aldrig varit på Fågelberget eller Swiss roof heller så det var på tiden!
I själva verket knallade vi ner till stranden, käkade lite och vände tillbaka till Swiss roof i stället som låg behagligt i skuggan denna förmiddag. Vad som skedde där kan vi kalla "clown-klättring" långt ifrån seriöst men otroligt kul och helt rätt en dag som denna. Trots detta fick Olle till några imponerade press på Swiss roof och bör nu regelrätt placeras i topp på hans "to-do list" (enligt mig i alla fall)…
När juicen började sina trollade han fram en lättare linje med samma start och sedan travers åt höger på bättre grepp för att sedan slut på samma slutgrepp som originalet. Kul!
Vi bestämde oss, på inrådan av Veera, för att packa ihop och åka mot Kasviken trots sinande resurser men vad har man att förlora…?

Lämnade senaste Ålandsresan med ett frustrerande press på Pop the glock med fall på slut-juggarna och det har gnagt i huvudet sedan dess…ville inte ha ett likadant scenario! Att behöva åka hem med den känslan PLUS det mentala haveriet på Bancomatico så skulle jag gå på så var det för att skicka.
Första försöket kändes helt ok, föll på klassiskt vis i "andra kruxet" efter vilan.
Justerade betan och körde igen men helt otroligt så sjabblade jag bort mig på slutjuggarna IGEN!
Gick noga igenom sista flytten som kändes hårda trots så bra grepp men med lite tips från coachen Veera så bestämde jag mig. Ett till press med klassiskt slarv i första kruxet och jag tänkte "bra, då har vi misslyckandet ur vägen" så gick jag på igen direkt utan att varken hämta andan eller ge dom jobbiga tankarna en chans att växa sig större. Tur för då bara stämde allt! Det kändes lugnt och förhållandevis kontrollerat rakt igenom, som att skicka en repled snarare än ett boulder-problem.

Skickat och klart, underbart! 




fredag 5 juli 2013

Smygträning...


Så, det är rätt tyst här just nu. Men det betyder inte att det inte händer något på klätterfronten. Det betyder inte heller att det händer så mycket på nämnda front heller.

Sen tre-fyra veckor tillbaka har jag tagit ett steg tillbaks i klättringen. Kör korta enmannapass, jag o autobelayen är trogna kompisar. Försöker få till 20 vändor uppochner varje pass plus köra igenom samtliga blåa o en del röda. Typ två ggr/ vecka. Alltså, jag siktar på uppbyggnad, fingrar o uthållighet. Har egentligen inte maxat något under senaste tiden. Men lord va stark jag vill bli till höst. 
Ganska trist att kötta själv, men som någon sa; du gillar ju allt att mata på, nonstop. Ligger nog nåt i det. Jag har ju funnit en liten kärlek till triathlon. Och där är det full galopp all the way i min hjärna i alla fall.

I skrivandets stund sitter jag och världsmästarinnan i cablewakeboard (ni vet nog vem) på ett tåg till Uddevalla för lite wakeboardhäng. Jag klagar inte på den coachning jag kommer få ;)

Nu njuts det på i fulla drag vill jag lova! 

Happy helg, folks!



lördag 15 juni 2013

Kolla in och bli inspirerad!

Nyfiken på alternativa klätterställen? Kolla in den här grymma videon av Aaron Mike, om Alex Kirkpatricks kamp med Hebe (8b/8b+) på Beaver Wall, Mount Lemmon i Tucson Arizona! Ååå vad jag saknar detta smultronställe!

4 from Aaron Mike on Vimeo.

lördag 1 juni 2013

Mot ljusare tider!

Sh*t va kul det är att klättra!

Motivationen är på topp igen och livet känns bra mycket lättare nu när jag är tillbaka i min renoverade lilla lägenhet OCH har lämnat in c-uppsatsen!
Opponering återstår men sedan är jag DONE (för nu) med skola! Känslan av att fullfölja åtaganden är bland det bästa jag vet, om det så handlar om att ta sig upp för en led, toppa ur ett problem eller ta examen helt enkelt :)

Med varmt välkommen sommarhetta ute så har det inte blivit lika mycket utebouldering på senaste.
Besökte Resta, Uppsala för ett par helger sedan och fick storstryk av allt jag kände på. Skulle dock vilja återvända för att göra ett riktigt försök på "Snakes on a plane" samt "Ursäkta röran" med nya skor och svalare förhållanden.

Tidigare i veckan besökte jag Skuru i Nacka. Helt ok bouldering som ligger riktigt fint i härlig natur!
Även här fick jag storstryk av det mesta men mycket kändes fullt görbart med lite mer dedikering.
Hit vill jag komma tillbaka för att göra "Falconetti" som var det sista problemet jag prövade. Fint, styvt, lite reachigt men kul! Fick i alla fall komma upp för "Full mantel jacket" efter ganska många om och men..Start på stort flak, gå upp i en vänstercrimp, på med högerhäl på toppen av flaket, sitt av och gå till en sidocrimp med höger hand. Sedan kom det knepiga; att hitta rätt placering av vänster tå för att kunna resa sig tillräcklig och nå en bra list en bit upp på bullen. Det tog några försök att hitta tån men till slut så :)

I veckan har jag även lånat en lägenhet i telefonplan vilket har inneburit gångavstånd till både K2 och Karbin! Har därför besökt K2 lite oftare än vad jag brukar och det har varit riktigt nyttigt känner jag! Alltid bra att variera gym då problemen onekligen är av annan karaktär.
Kul var det också att se en riktigt tjusig och tydlig banner hängandes på övervåningen med information om säker klättring! Att eliminera riskerna är ju omöjligt men det gör så mycket att kunna hänvisa till något fysiskt som en info-tavla eller stor skylt då någon springer omkring på mattorna eller står o hänger under en klättrare på väggen.  TUMME UPP!

I går var det även säsongens sista Boulder Open på Karbin!
Efter Skuru-besöket i torsdags rundade jag av dagen förberedande bygge av problem, kreativitet och socialisering på hög nivå! Kändes ringrostigt då jag inte byggt på länge men det är ju så kul!
Efter att ha sett alla roliga problem på kvällen så visste jag att B.O skulle bli en kanonkväll.
Riktigt skoj klättring, roligt folk och avrunding på Tre vänner med ribs såklart.
Isa är verkligen på väg tillbaka med besked! Satte sina första svarta problem varav en på flash:)
Har följt hennes resa från toppform till skada, lång och kämpig rehab med osäkra prognoser till att komma uppför svart efter ett par månaders lätt klättring! SHE IS BACK! Och med det så är världsordningen återställd:)

Nu planeras första rep-sessionen i morgon... Dags att ladda led-psyke!




tisdag 14 maj 2013

Oohlaland


Har spenderat en fantastiskt välbehövlig helg på Åland med superhärliga människor, strålande solsken och mycket skratt. Och så klättring såklart! 

En coctail av ångest, skuldkänslor, längtan och sug efter sten. Så kändes det när jag somnade på torsdag kväll men tidigt på fredag morgon (alldeles för tidigt) så vaknade jag med endast de två sistnämnda känslorna kvar i kroppen!
Livet har varit hektiskt detn senaste tiden med couchsurfande på grund av stambyte, c-uppsats skrivande, extrajobb och sjukdom på samma gång. 
Klättring då? Mjo men i ytterst liten skala...

Försökte sänka förväntingarna på mig själv inför resan. När vi planerade den här helgen för ett par månader sedan så kände jag mig stark och ivrig att mäta framstegen på de problem jag kämpat under tidigare resor. I stället försökte jag känna glädjen i att äntligen få klättra igen och lämna all stress hemma.

Vi anlände i Kasviken kring 14-15 tiden på fredagen. Småsprang uppför stigen till Dodo-blocket som kryllade av klättrare. 
Kort uppvärmning och några press på Nameless. Hade problem med startflyttet och stenen kändes svettig. Fick råd om att pressa mer med högerfoten och då gick det. Slutmovet känns lite avigt då man ska "slänga" sig upp till kanten som är bra men man går från en väldigt komprimerad position. Det gick när jag inte började från start men det blir en helt annan sak när man har hängt på samma dåliga högersloper genom 3-4 flytt. 
Suckade lite och konstaterade att det kändes precis likadant som sist jag var på Åland…

Men men, njuta av att få klättra var det-inte prestation! 
Ladda om och gå vidare till Pop the Glock
Ett låååångt takproblem på mestadels juggar men ganska core-intensivt på sina ställen och väldigt beta-beroende.
Så hur var betan? Hade självklart glömt det mesta och fick "börja om från början".
Det bra var att flytten satt rätt snabbt men dessvärre tog energin slut lika fort. 
Spenderade säkert ett par timmar på problemet och fick se imponerande snabba skick av flera resekamrater.
Huden och musklerna var skapligt ömma när vi gick bortåt mot Frispel och jag hade inte mycket kvar att ge.
Hejjade på de andra. "Team-sends" går alltid att glädjas åt! 

  
Vi bodde otroligt fint i stugor på Runneröd vilket jag starkt rekommenderar om man är ett gäng och Soltuna är fullbokat. Framförallt om man kör mycket i Kasviken då det ligger hyfsat nära.
Grillning, hockey, solendgång och gapskratt = lyckad kväll!


Dag 2 spenderades i Geta.
Kände mig konstigt likgiltig och hade inget "go" alls. Kanske var det lite fööör mycket fokus på att mysklättra och bara njuta…? Kände på det mesta, kom inte upp för något alls men en riktigt härlig dag ändå. Fick se min kollega skicka Supermartikainen SS på typ andra (?) försöket! Han skickade för övrigt allt vi visade honom! Sjukt imponerande!


Rundade av men ytterligare en grillkväll i solnedgång. Popcorn, Captain Morgan, finsk schlager, skumma solbrännor och mera skratt.

Dag 3 var vi tillbaka i Kasviken.
Anmarschen kändes tung…fokus låg på att krama ur den lilla energi jag hade kvar, definitivt utan några större förväntningar. Vi mötte upp ett finskt gäng vid Nice place between past and future. Hade aldrig ens märkt detta problem tidigare som låg precis intill Pop the Glock. Den kunde man ju prova! 
Kände efter och kom fram till att det kvittade om jag värmde upp, hade max 5 press kvar i mig så varför inte prova direkt..?
Märkligt men jag segade igenom problemet på första försöket. Kanske hade jag kommit in i uteklättringen sådär lagom till att vi skulle åka hem igen? Skönt att komma upp för något i alla fall!



Vilade länge och tittade på medan de andra körde på. Några finska grabbar pressade på Pop the Glock och jag blev sugen på att prova deras beta. Snörade på och seglade igenom hela problemet fram till näst sista juggen, var ska jag ha fötterna? PUMP! Åh nej! Eeehh…Vem faller där!?! Jo jag :-(Lite chockad, nöjd och otroligt frustrerad på samma gång. 

Nu har jag definitivt lärt mig hur avgörande fokus är. 
Avslutade med att göra Mundo Ganja MED kant, alltså snarare 6b+ men trots detta tog det flera försök innan jag klarade det. Trött? Absolut, men tycker samtidigt att det var svårt! Inte min starka sida tydligen…

Tycks numera prestera bäst på lätt överhäng och crimpar, vilket gör en sådan här helg på Ålands överhäng otroligt utmanande och utvecklande. En kanonhelg på alla sätt och vis och jag hoppas det blir minst ett till besök denna säsong!
Tack till alla inblandade!

måndag 29 april 2013

BO och löpning är hett!

Det har varit löning. Det har sprungits lopp, Urban Trail. OCH det har varit Boulder Open på Karbin. Kan det ha blivit en bättre helg? Nej, tror inte det.

I loppet jag sprang kom jag på plats 5 av 57 startande damer, och totalt på plats 50 bland herrar och damer (400 startande). Helt otroligt vilken kick det var! Nu blir det till att ställa upp i fler lopp...

Så, det var Boulder Open i fredags, den första på väldigt länge och mitt andra boulderpass på dryga året. Till min förvåning gick det helt ok. Gjorde x antal röda och var sugen att ge mig på några svarta, men höll mig tillbaka. Stora skillnaden var att jag dog lite i armarna redan efter 1,5 timmes bouldering på blått och rött. Repade några vändor, men det var bara att ge upp. Har fortfarande träningsvärk i underarmarna idag. 

Det värmde galet mycket när många karbinare kom fram och hälsade mig välkommen tillbaka på väggen. Känner att jag saknat Karbin och gemenskapen där. Det är något visst med det stället.

Och en person som utvecklats och gjorde mig imponerad var så klart Elina. My gosh! Förr i tiden snackade vi om när vi satte ett nytt svart problem som kommit upp. Nu var det inga som helst konstigheter för henne att beta av en efter en. Bra morot och motivation för mig att ta mig dit hon är. Heja, heja!

Urban Trail - springlopp
En av helvetesbackarna i Urban Trail.
Bild: Urban Trail.

Bouldering i Chironico
Snyggt i Chironico!



måndag 22 april 2013

Första boulderpasset

Så, jag sa till mig själv att inte börja bouldra förrän till sommaren ungefär. Men såklart så har jag ju testat ett par blåa problem efter våra reppass. Och mylord va kul det är! Riktigt bra har det känts också. När jag klättrar väntar jag bara på att höra ett klick i handleden och att ledbandet går av igen. Men hittills har det hållit, hepp, hepp.

Har sett fram emot den här helgen, eftersom hag var och hälsade på Padlady i Uppsala. Klättring på KC3 (?) stod bland annat på schemat. Padlady har också varit skadad i handen, men hon har varit igång och kört rehabträning ett tag nu så hon är på väg tillbaka. Lördagens pass kändes bra att det bara blev fokus på bouldering. Och det går ju inte direkt att repa där heller, ööööh. Vi körde på med några riktigt bra övningar som känns än idag. Tydligen hade det varit 50 opp i fredags så det var fortfarande gultejpade problem, så man visste inte riktigt vad man gav sig in på. Men nog gjorde jag ett par problemos som för mig just nu ligger på maxgränsen.

Elina kom även till Uppsala igår och det var en hel drös som begav från Sthlm för att köra ute på de fina Uppsalablocken. Jag drog hemåt för jag kände mig krasslig. Och jag var faktiskt sjukt nöjd med passet i lördags. Så en bra helg har det varit! Hade dock vart en perfekt helg om jag orkat stanna och hängt med mina starka tjejer.

Kul med klättring!
Strike a pose

söndag 21 april 2013

Latino hela veckan

Mycket har jag klagat på denna helg men vädret är INTE med på minuslistan!

Strålande sol och nästan FÖR höga temperaturer….nä så får man inte skriva om svenskt klimat, jag tar tillbaka det…jag menar perfekta temperaturer!
Lördag bestod av jobb och lite säsongsjetlaggad som vanlit har jag inte noterat att dagsljus nu håller i sig till sen eftermiddag. Hade alltså kunnat dragit ut EFTER jobbet men det blev annat skoj i stället.

Däremot kom söndagen med grymma förutsättningar och jag begav mig mot Uppsala. Hade preppat med ett provisoriskt knäskydd bestående av en avskuren rektangel från ergonomimattan på jobbet samt tejp för att kunna ta mig an Underdog i Jumkil.
Men dit kom vi aldrig, vi valde att kolla in Latinoblocket utanför Sala i stället!
Ett riktigt inbjudande block med ett överhäng, en vertikal och riktigt varierande linjer med vassa crimpar på ena sidan, slopers på andra och lömska juggar på den tredje…

Valde att värma upp på vertikalen där jag lyckades knoppa av en nyckelcrimp :( Förlåt…
Av flög jag och kvar i handen låg en bit sten stor som min handflata..

Känslan i kroppen var generell frustration över den fysiska segheten samtidigt som jag var så mentalt taggad på att få klättra på STEN!
Märkte att jag redan hunnit bli inomhusblind igen och lite fegare än vanligt vilket kostar…

Kände på det mesta men idag blev det enbart ett send; Down with the barrio. Ett kort problem med start på två "slopers" och ett ok chip för höger fot. Sedan är det 2-3 flytt spikrakt upp och hur man väljer att ta sig dit varierar. Campus (som jag läste om på www.27crags.com) verkar vara den populära betan men för min del blev det en mer statisk variant med en hög högertå i starten, upp med höger hand till en sidepull med tumme och slutligen höger hand igen till kanten.
Japp…3 flytt..? Säger rätt mycket om dagsformen men hursomhelst så var det ännu en fantastiskt välgörande dag i naturen för både kropp och sinne! Och jag kan verkligen rekommendera Latinoblocket! Finns gott om fina problem i 7a registret på blocket och sen är det ju inte långt till andra grymma klätterområden...
Hoppas på att komma ut mer i veckan då jag kommer stirra mig blind på dataskärmen 24/7 när slutspurten inför examen officiellt är igång!


måndag 15 april 2013

Efter dryga året av "vila"...


... är jag tillbaka på väggen igen! Vila och vila för mig innebär egentligen inte vila. Min rehabträning har gått fantastiskt bra, och första passet på väggen kändes fint! Jag kunde belasta handleden till max utan att känna något. Sist jag klättrade utan att ha smärta i handen minns jag egentligen inte. Så det här är verkligen över förväntan. Ingen bouldering för mig än (kanske ett par blåa, men inget hårdare) men väl på repväggen har det känts bra. Tekniken sitter i än (känns det som), och nu är det bara att bygga upp kroppen smart och lyssna på den.

Glad jäkel är man nu, efter att ha kämpat i dryga året. Utesessions börjar planeras så snart ses vi ute igen!

Isa klättrar igen
Tummen upp för mig!

Isa
Hittade på gatan i Istanbul




söndag 14 april 2013

Kom igen då klättergymmen, agera!



Jag har klättrat i drygt fyra år nu. När jag började så hade jag förmånen att redan känna några klättrare som tog sig tiden att gå igenom både säkerhet och grundläggande tänk på repväggen OCH boulderväggen.
Under dessa fyra år så har sporten växt lavinartat och klättergymmet är nu synonymt med ett vanligt gym i många avseenden. 
Tydliga regler och rutiner existerar för repkättring (dvs. introduktionskurser, grönt kort, rött kort etc.) vilket är kanon! 
Men på bouldermattan finns inga motsvarande säkerhetsåtgärder vilket är helt oacceptabelt enligt mig. 
På mattorna springer små barn, andra ligger bekvämt utbredda på madrasserna som om det vore sängplatser, plötsligt klättrar någon precis nedanför en själv när man kommit halvvägs uppför väggen eller så står de och “köar” rakt under utan en endaste tanke på fallrisken.

Jag kommer till gymmet för att få klättra, socialisera och ha roligt! INTE för att behöva agera sur trafikpolis och klättra med ögon i nacken men jag vill inte ha någons (framförallt ett litet barns) liv på mitt samvete.

Varför denna brist på uppstyrning från gymmens sida? Detta är inget påhopp mot något enskilt gym utan har upplevt både farliga och frustrerande ögonblick på samtliga klättergym i Stockholm.
Ett förslag är att börja med registrering och genomgång för varje nybörjare som vill prova på att klättra. 

  • Registrering är smidigt för att kunna kolla upp om personen i fråga har deltagit i en genomgång tidigare, då bör detta synas i datasystemet med sökning på tex. personnummer. (Fördelaktigt om det på något vis går att då till ett externt system som delas på alla klättergymmen, kanske en uppgift för Svenska klätterförbundet)


  • Genomgång bör innehålla; fall-teknik i bouldering, uppförande på väggen, mattan och i hallen generellt. Utöver detta blir det även roligare om man får en kort introduktion i tejp-grader och kanske grundläggande teknik. 

Föräldrar med små barn kan inte heller förväntas ansvara för de små om de själva inte har någon kunskap/erfarenhet av klättring. De ser en matta och verkar tänka “lekplats” vilket det kan vara om det sker under kontrollerade och övervakade förhållanden men som sagt, inte en plats där man "lossar kopplet och rastar valpen".
Barnen ska självklart få prova på och ha roligt men det är inte kul särskilt länge om de får en vuxen fallandes okontrollerat över sig. 
Än så länge känner jag, tack och lov inte till några allvarligare olyckor på bouldermattan men varför vänta tills detta inträffar? (Vilket det garanterat kommer att göra förr eller senare!) 
Varför det inte inträffat ännu är förmodligen till stor del på grund av att erfarna klättrare just hoppar in och flyttar på folk, endast klättrar med 50% fokus på klätterväggen och andra hälften på vad som händer runt omkring.

Om klättring som sport fortsätter att öka i popularitet (vilket jag tror och hoppas på) så kommer riskerna enbart att öka. Att upprätta säkerhetsrutiner redan nu underlättar och förebygger framtida problem och risker.



måndag 8 april 2013

Det kan inte alltid gå bra, men vi går mot ljusare tider!


Efter ännu en vecka av intensiva studier så gled jag in på jobbet i lördags med ett smil från öra till öra!
Så skönt att få byta miljö, att få vara social och hänga med likasinnade men samtidigt så sken solen utanför butiken…Jag tröstade mig med att söndag var ledig dag och då minsann skulle jag ut om så i snöstorm!

Sjukt övertaggad som vanligt vaknade jag strax innan 7-snåret och undrade varför solen inte bländade.
Utanför fönstret var marken vit och en grådassig himmel läckte mer av det där hemska vita våta…
Höll mig till socialt acceptabla tider (10.00 enligt mig!) innan sms-konversationer och facebookande inleddes för att vela fram och tillbaka; ute? inne? om ute, i så fall var?

Hursomhelst så bestämde vi oss för att "sejfa"och besöka Houdini på Långholmen för att ha nära till gymmet om det var helt oklätterbart. Har ALDRIG klättrat Houdini eller något annat på Långholmen för den delen så det var på tiden!
Kroppen kändes bra, huvudet lite segt och trots rejält med kläder så frös jag ovanligt mycket.. Kylan gjorde mig stel och skraj och det var svårt att hitta krafterna och fokus.
Nu i efterhand önskar jag att vi hade värmt upp inne och sedan åkt dit. Så får det bli nästa gång!
Skönt att ha provat i alla fall, trots de få och dåliga försöken så känner jag en skillnad i självförtroendet.
Första blicken på problemet genererade innga känslor av "omöjlighet" och tvivel som jag alltid kämpat med utan snarare såg det ytterst görbart ut och framförallt riktigt kul.
Ska absolut återvända en lite varmare (eller mer vindstilla) dag..

Mikke "Rosa Pantern" skickade den dock med stil!
Efter "utepasset" så skyndade jag mig in på gymmet för att få utlopp för all den energi jag ändå samlat på mig och körde ett ordentligt och superkul pass! Skönt när motivationen är på topp igen. Har stundtals tagit den för given men inte den här gången. Får passa på att njuta när klättringen känns som roligast oavsett grader, tejp och resultat.

I helgen fick även klätterväggen ett kärt återseende då bästa Isabelle "Biffen" Öblom nu är så pass återställd i handleden att hon fått klartecken från doktorn! 
Men det får hon berätta mer om själv:)

måndag 1 april 2013

Nytt projekt i Jumkil


Glad Påsk!

Utöver det tvångsmässiga högtidsfrossandet i framförallt lamm och lösviktsgodis så är höjdpunkten med även denna helg just "ledighet". Denna gång så var jag allt annat än ledig och tog därför med mig datorn i bagaget och styrde kosan mot familjens ägor ute på landsbygden.
Huset ligger norr om Norrtälje och i mitt huvud är detta = Uppsala. (Vilket är helt fel, då det är i princip lika långt till Uppsala som till Stockholm men vem bryr sig när känslan säger något annat).
Efter samtal med Fröken V så möttes vi upp på centralstationen och begav oss mot Jumkil.

Sockerbakis men taggad pulsade vi fram i förvånansvärt mycket snö till några riktigt maffiga block!
Psyket för "semi-highballs" var inte på topp... en sån här dag hade jag hellre köttat på omöjligt hårda grytproblem mest för att ha en bra ursäkt att ligga mer på paddan än att faktiskt hänga på stenen.
Jag ville lixom ta ut mig i kroppen utan att behöva engagera mig mentalt…

Som svar på mina böner bredde några normalhöga boulders ut sig lite längre in i skogen och vi kände på "Kritmålad", en ganska hård 6c+ med kylskåps-start sittandes med en häl i princip jämte vänster hand. Riktigt roligt problem med ett krux-flytt som går ut på att deadpointa en ganska hyfsad men tunn höger-crimp.
Framstegen från första försöket till att skicka den är vad jag önskar ska ske med alla mina framtida projekt! Stel och kall, tung och trött så svor jag över att ens etablera starten på denna för att inte tala om kruxet!
Därför extra roligt när man vinner kampen mot kroppen och plötsligt känner sig rörligare, starkare och i kontroll…



På grannblocket till höger om kritmålad går "Underdog". Juggar (!) men riktigt kassa fötter! En pinch-stark (eller lång) person kan säkert lätt dansa sig igenom kruxet på denna men är det något jag inte är så är det just: pinch-stark och definitivt inte lång…
Ett riktigt fint, kort men varierat problem som jag vill tillbaka till (gärna med ett knäskydd då jag tror att en knee-bar är kortmansbeta deluxe på denna)!


Ännu en riktigt skön dag ute på stenen! Tågresan hem från Uppsala spenderades tidseffektivt åt studier då en vecka med en handfull deadlines väntar men ack så mycket lättare till sinnet med vetskapen om att jag tagit tillvara på guldvädret och fått klämma på kall sten, den bästa av belöningar!

fredag 22 mars 2013

Hueco Tanks, 2012

Denna vecka har morgnarna känts lite extra tunga då förhoppningarna att möta solsken och asfalt utanför dörren har misslyckats att införlivas gång på gång.
Minusgraderna är konstanta och det ironiska inslaget av "vårddagjämning" känns lite som ett slag i ansiktet och jag har funnit mig själv bläddrandes i foton från föregående års säsong i Hueco Tanks, Texas. En härlig tid, kanske den bästa i mitt liv så här långt och motivationen att gå till jobbet, till skolan och till och med till gymmet växer med förhoppningen om att snart kunna återvända.
Här följer en liten bildserie/sammanfattning från resan...













söndag 17 mars 2013

Västervik


Har intagit horisontellt läge med en skönt oskön smärta i både muskler och hud efter den första, av förhoppningsvis många fler, helger i Västervik för denna säsong!
Jag inser att jag missat en riktig pärla i vårt egna lilla avlånga land, vilken klättring! Vilken charmig liten kuststad! Vilket väder!

Hade en rätt intensiv vecka med långa dagar på jobbet, sena kvällar med plugg och ytterst lite tid över till träning/ klättring vilket sänkte mina förväntningar på denna helg och med en stigande oroskänsla på grund av väderprognosen ; -15°c nattetid, så bestämde vi oss för att ge upp planerna på att tälta och bokade vandrarhem i stället.

KLOKT! Efter 17-snåret sådär var det redan bra under minus-strecket…

Efter en lite försenad start på lördag förmiddag och handling i Norrköping så nådde vi första anhalt; Björnblocket kring 15-tiden.

TAGGADE, galet rastlösa men försegade av bilfärden så masade vi oss uppför uppvärmningsproblemen på den bortre väggen. Kändes lite tungt och ovant i kroppen men i och med racet mot klockan så gav vi oss ändå på skogens konung; Björnblocket. En riktigt maffig och artistiskt tilltalande historia som är lite skräckinjagande vid första anblick.
Vi kom hit för ett problem; The Office, ståstart- börjar med en vänsterhäl i linje med vänsterhand på en bra list, högerhand på en crimp på arêten. Från det läget finns flera alternativa betor varav jag provade de flesta. Mina första försök var de bästa då jag lyckades ta mig till "nyckel-crimpen" precis innan de bra listerna men snabbt blev avlåsningen i det första flyttet mer och mer krävande och när kylan och stelheten slog till så tappade jag geisten.

Efter en köttig middag och en afterclimb höll jag mig vaken tillräckligt länge för att återfå normal kroppstemperatur i duschen och tokdeckade kl:….ja klockan: 20.00. (PRO-som i pensionärernas riksorganisation och alltså inget annat.)
Vaknade dock strax innan 5, käkade, kollade klätterfilm, och drack kaffe tills Veera, som den galna finne hon är, hade levt runt ända till 22 kvällen innan och vaknade först 7:20..

Nåväl, leta leta leta efter den där j*vla röda väggen! Var det verkligen värt det? Köra runt i cirklar, ingen mottagning, ingen bra karta…skita i det? Ge upp?
Nähärå!
Snarare lagom till härligt värmande dagssol skådade vi pärlan från landsvägen, funnet i princip tack vare "handsvettsradarn"…

 Värmde upp på My Way, en riktigt fin linje med antingen en "rakt på" crimpig beta eller en layback-beta. Power-puffen Veera som vanligtvis KÖTTAR sig igenom vadsomhelst brilljerade med sin teknik och dansade upp för den, nästan så att fåglarna visslade Sinatras melodi som soundtrack.
SHE'S BACK! :D
Vi flyttade oss snabbt ett steg åt höger och rev av "The Way" som startar på ett par elaka crimpar för att sedan övergå till fin klättring på bra grepp upp till toppen.


Jaha, då urtoppningen på mitten-delen av väggen var snötäckt och blöt så flyttade vi oss till vänster-sidan och "Nomad".
Greppen såg okej ut upp till ungefär halvvägs genom problemet, sedan öppnade sig en blank yta och utom räckhåll skymtade både crimpar såväl som en slopig hylla…
Det tog ett tag att lista ut den rätta startsekvensen, men när det väl var gjort så stod jag i en bra position för att leta runt med högerhanden efter NÅGOT, bara något litet att kunna hålla in kroppen med så jag skulle kunna kliva upp och nå en av de där crimparna…
Jag hittade ett hål, en mono. En mono? Räcker det? Mentalt krig…Jo det räcker! Vi kör.


Startcrimpar-undercling-sidepull-mono-hög fot-pressa!-vänstercrimp-och nu då? Släng dig till hyllan eller nåt! Fail…
Tog en paus och promenerade upp på toppen och kollade hyllan uppifrån vilket såg helt ok ut! Måste ha fått den fel..
Ladda om och försök igen.
Samma sekvens men glömde ett fotflytt innan vänstercrimpen men kör bara! Mantrat ekade i huvudet "Hyllan är bra, hyllan är bra"
Jovisst var den det och så gick det plötsligt. Härligt!



Skulle nog påstå att de problemen vi klättrade på röda väggen är ganska snällt graderade, men ack så fina! Har glömt allt vad gradfixering heter efter V-gradsklättring i ett halvår då jag inte hade en aning om vad jag körde på förrän den sista månaden i princip. Tror detta öppnar upp för ett (för mig,) helt nytt perspektiv på klättring och ironiskt nog följer graderna med som en "kul bonus".
Kan knappt vänta tills nästa utesession, förhoppningsvis till kommande helg! Vart det bär av återstår att se…

Se Miss V's videosummering av helgens bravader:


Festervik from Pad Lady on Vimeo.

söndag 10 mars 2013

"Kvalitetstid"

I Januari 2009 klättrade jag för första gången på Karbin. Jag flådde hud, använde muskler jag inte visste fanns och tog mig skakande upp för ett par blå-tejpade problem som bäst.
Men jag gick därifrån med ett smil från öra till öra och var tillbaka två dagar senare, då med nyköpt tejp och ett mumiekvalificerat lager lindat runt båda händerna. 
Tog mig inte upp för någonting, ville bara snabbspola fram tiden så att både muskler och hud skulle läka. Jag var biten. 

Sådär höll jag på, långa pass så ofta som möjligt. Klättring varenda lediga sekund och ibland även då jag borde prioriterat annat. 
Fram till det här året så har det faktiskt "funkat" eftersom jag aldrig (ta i trä) varit skadad och längsta uppehållet har varit på grund av influensa eller liknande. 
Idag har jag inte den förmånen; heltidsstudier och dubbla extrajobb tar upp det mesta av min tid.
Den övriga tiden, dvs. vanligtvis den efter 19.15 på vardagar och eventuella helger ska fördelas mellan sociala aktiviteter med icke-klättrande vänner, återhämtning, ytterligare studier OCH klättring. 
Jag lever inte ett ovanligt liv vilket får mig att undra; hur gör folk
Jag kämpar med denna kognitiva dissonans och pendlar mellan att låta klättringen få stå tillbaka för annat och intala mig att "det är ju bara en hobby" till att bita ihop, ösa i mig sockerchockande energidrycker och bara köra efter 5 timmar sömn-5 timmar skola-5 timmar jobb. 

En sak är säker, klättringen handlar inte längre om kvantitet. Idag utgör varje minut som jag får spendera dansandes upp på väggen med en lätt känsla i kroppen, en av största källorna till glädje jag har i mitt liv. Det handlar om kvalitet.

Den här helgen blev det ingen uteklättring. Faktum är att denna vecka blev det totalt två pass på gymmet och kanske därför detta reflekterande inlägg. Tröst finner jag i att denna intensiva period är övergående (tar examen i juni!!!) och med endast ETT jobb framöver så kanske jag får ihop det…

Så kudos till alla supercoola klättrande människor som jonglerar både arbete, graviditeter, småbarn och skador! Framgångsrecept mottages gladeligen!

fredag 8 mars 2013

Fredagspop!

Fredag idag, och då kommer tips på skakig film! En riktig higball av en skön tjej! Tipset fick jag från Padlady. Tack järnlady!


tisdag 5 mars 2013

I lurarna (Off topic)

Anser mig själv vara en inbiten "oldschool-hiphopare" men lyssnar numera på all möjlig musik och beroende på sammanhang föredras allt från bluegrass till hård dubstep.
Här är dock något som gärna går på repeat under dagar då kroppen helst känner för fosterställning under filten. Funkar både i klätterhallen och på löpbandet!

Gil Scott-Heron & Jamie xx- NY is killing me



(Personligen har jag inget otalt med New York)
För den som inte känner till Gil Scott-Heron (1949-2011) så presenteras hans bidrag till världen fint (och ironiskt nog) i denna artikel av New York Times .

måndag 4 mars 2013

Back on track snart

Skador och glädje

Okej, det var ett tag sedan man klättrade. För att vara exakt var det 1 år sedan. En lång historia kort; jag gjorde en större handledsoperation (bl a trasigt ledband) som resulterade i en "platta" och sju skruvar. Mycket lyckad operation, och jag fick MVG från min läkare i rehabträningen några månader senare. Idag är det EN månad kvar tills jag får börja klättra lite lätt. Jag räknar dagar och kommer nog fuska med ett pass om nån vecka ;)

Före och efter handledsoperation
Före och efter operationen.
Jag har ju inte direkt legat på soffan under det här året. Tre dagar efter operationen satt jag på cykeln på gymmet och körde. Hardcore om ni frågar mig. Rehabträningen var/ är ingen match. Det har gått hur lätt som helst om jag ska skryta. Löpning, längdskidåkning, styrketräning... För någon vecka sen gjorde jag min första pullup.

Så nu när jag snart är på väggen igen, kommer jag tänka om rätt mycket när det kommer till träning. Klättring ska inte vara träning, det ska vara en kul sysselsättning som man kan pyssla med ihop med sköna kompisar. Visst, om jag kan, kommer jag pressa mig och köra på min maxnivå, men aldrig två, tre, fyra, fem dagar i sträck. Nu när man är förbi 30-sträcket gäller det att tänka på kroppen...

Jag har såklart saknat Karbinhänget, hänget på Örnberget, Nacka, Uppsala. Can t wait to be back!



söndag 3 mars 2013

Utepremiär, tillbaka i Svedala

Här har inte skrivits på länge så nu kommer en snabb genomgång av det gångna året samt lite om början på årets utesäsong!

2012 var året då jag flög över Atlanten och utforskade Amerikansk kultur, studier och klättring.
Min bättre halva vinkade av för att sedan lägga sig under kniven :(
Men nu är vi återförenade, reparerade och motiverade!

En av många saker jag är tacksam för och fick med mig från USA är en ny uppskattning för utomhusklättring. Som insnöad gymråtta i ett hårdare klimat har lockelsen att söka sig ut i tö och slask för att klämma på hård sten inte varit stor men under 6 månader i ökenlandskap med berg och kaktusar, vackra vyer, strålande sol, fantastiskt klättersällskap och oändligt med fina leder och problem så har jag sakta men säkert utvecklat en ny relation till detta och situationen är den motsatta. Finner det svårare att motivera mig till en timmes pendlande till gymmet men kan knappt sova av upprymdhet och längtan natten till en planerad utesession.

Så såhär i början på mars har vi fått till två (få men naggande goda) utflykter; Källberga (Uppsala) förra helgen och idag blev det Åkers, söder om Stockholm.

Källberga besöktes helt förutsättningslöst enbart med syftet att få vara ute i den härliga solen och känna på riktig sten. Har endast utforskat en bråkdel av vad Uppsala har att bjuda på i boulder-väg och med en riktigt rutinerad guide till hjälp vid namn fröken. Kainiemi så finns inga ursäkter.
Efter lite vadande i snön på åkern så upptäckte vi (som väntat) att alla block var klädda i vita mössor, dvs. urtoppning-not a chance..stenen var KALL, sådär kall att man speedklättrar, inte för att det är tungt utan för att man har ca. 15 sekunder på sig innan känseln i händerna totalt försvinner. Men kylan för med sig ett drömstick, handen fastnar på klippan som tungan på en isig lyckstolpe!
Vi värmde upp på det lilla blocket efter tunneln för att sedan vandra vidare till vad jag tror är Desperado (7a), ett lätt överhäng med sittstart och ett ganska långt flytt till en vänsterjugg, sedan får man jobba sig in i linjen igen med balansiga flytt mellan sidokrimpar. Jättekul och fint problem!
Som sagt ingen send-ingen urtoppning men väl värt besöket!
Avslutade med dagisfikat; varm saft och macka på paddan i efterlängtad värmande sol.


Veera känner på Gods of the old world, Åkers.
Åkers är ett av de ställen som jag har haft en hatkärlek till. Alltid tyckt att problemen är riktigt fina men har tajmat varenda besök då jag varit som mest övertränad eller minst i form. Även denna gång…men till skillnad från då så fanns ju den där nya motivationen nu! Att få vara i naturen och hänga på riktig sten..och efter en smärtsam uppvärmning Limbo (6c) så började vi känna på Vault assault (6c/7a).
Hade av någon konstig anledning svårt att få vänstertån att stanna kvar på den distinkta piggen efter att ha sträckt sig upp till första hyllan men efter några envisa försök så vaknade även underkroppen och 6c versionen (den med areten) revs av dock utan urtoppning. Provade sedan det mer dynamiska flyttet upp till hyllan utan att använda areten och med en liten justering till en vänster dropknee/tweak så gick det som en dans. Laddade om och skickade, härlig start på utesäsongen! Nästa helg blir som bäst ett besök till Houdini men helgen efter det planeras att spenderas i Västervik så döda inga spindlar, dansa ingen regndans och be till alla vädergudar att snö och regn håller sig borta för nu kör vi!



Video från gårdagen ( www.Padlady.blogspot.se ):


Vault Assault, Åkers from Pad Lady on Vimeo.