måndag 16 september 2013

Västerby Fornborg, Uppsala


Söndagen bjöd på skön klättring i Uppsala med Veera. Sliten men taggad på utelek begav vi oss till Västerby Fornborg.  På bilderna som ligger uppe på 27crags kan det missvisande trist ut men vilket ställe! Tydligen gammalt och lite mossigt men massor av sten som garanterat gömmer fler fina linjer.

Här är en kortis från gårdagen:
1. Tele2 Comviq, 2. Rampen och 3. TeliaSonera


Söndaxmysklättring from Pad Lady on Vimeo.

måndag 9 september 2013

"Finnished" business

Järngänget körde en nostalgitripp till Åland och med det så drog höstens säsong igång, vilket kalas!


Efter en sommar med kraftigt reducerad tid spenderad på gymmet på grund av andra åtaganden så åkte jag iväg med låga förväntningar på prestation och desto högre på härligt kompishäng på Ålands stenar.
En bonus minst sagt då jag fick uppleva både och!

Ett lyckat koncept tycks vara 36-timmarsbesök…tidigt på lördag morgon begav det sig och hade siktet inställt på Gunnarsklint ganska nära Geta men trots detta har jag aldrig tagit mig dit. Området bjöd på både korta och långa problem i 6-7b/c registret på karakteristisk Ålands-sten och kan varmt rekommenderas!
Vi lekte runt och kände på allt möjligt men så hittade jag en kort men passande linje; Bancomatico med häl-start och crimpar. Det blev en mental kamp och lätt frustration infann sig när jag kom förbi kruxet två gånger om och rent av kastade bort send-pressen på fotslarv och juggar ett flytt från kant.
Men men, skakade av mig det, som Veera sa "välj att se vad du gjorde bra i stället"…
Med lite svalare förhållanden så ryker den ;)

Till vänster om Bancomatico ligger Väliinputoaja en crimpig historia som resten av gänget kände på. Så fett att se Isa våga sig på denna efter så lång tid av rehab och försiktiga framsteg!
Crimparna var ingen match för henne vilket är helt SJUKT (!) efter så lite klättring och får en att undra vad bruden skulle göra om hon var 100%…Flytten är dock långa och kräver dedikation och något send blev det inte den här gången.
Väliinputoaja
Vi avslutade dagen i Stora grottan och Tanssiva taikaeläin. Ett takproblem med en del långa flytt på mestadels juggar förutom en sloper (dock med kant) på slutet och en lite tveksam urtoppning om man inte har klart för sig vad som finns däruppe. Mental revansch för dagen blev det med en flash på denna och med det så packade vi ihop och åkte "hem" till Geta.
Det goda livet.
En sprakande vy från utkikstornet på Geta.
Söndag morgon, oroväckande varmt redan kring 9 på morgonen…Vi segade, njöt av frukost på verandan och bestämde oss för Fågelberget med en avstickare till Swiss roof och avslutning i Kasviken på väg till båten. Har aldrig varit på Fågelberget eller Swiss roof heller så det var på tiden!
I själva verket knallade vi ner till stranden, käkade lite och vände tillbaka till Swiss roof i stället som låg behagligt i skuggan denna förmiddag. Vad som skedde där kan vi kalla "clown-klättring" långt ifrån seriöst men otroligt kul och helt rätt en dag som denna. Trots detta fick Olle till några imponerade press på Swiss roof och bör nu regelrätt placeras i topp på hans "to-do list" (enligt mig i alla fall)…
När juicen började sina trollade han fram en lättare linje med samma start och sedan travers åt höger på bättre grepp för att sedan slut på samma slutgrepp som originalet. Kul!
Vi bestämde oss, på inrådan av Veera, för att packa ihop och åka mot Kasviken trots sinande resurser men vad har man att förlora…?

Lämnade senaste Ålandsresan med ett frustrerande press på Pop the glock med fall på slut-juggarna och det har gnagt i huvudet sedan dess…ville inte ha ett likadant scenario! Att behöva åka hem med den känslan PLUS det mentala haveriet på Bancomatico så skulle jag gå på så var det för att skicka.
Första försöket kändes helt ok, föll på klassiskt vis i "andra kruxet" efter vilan.
Justerade betan och körde igen men helt otroligt så sjabblade jag bort mig på slutjuggarna IGEN!
Gick noga igenom sista flytten som kändes hårda trots så bra grepp men med lite tips från coachen Veera så bestämde jag mig. Ett till press med klassiskt slarv i första kruxet och jag tänkte "bra, då har vi misslyckandet ur vägen" så gick jag på igen direkt utan att varken hämta andan eller ge dom jobbiga tankarna en chans att växa sig större. Tur för då bara stämde allt! Det kändes lugnt och förhållandevis kontrollerat rakt igenom, som att skicka en repled snarare än ett boulder-problem.

Skickat och klart, underbart!