SL i våra hjärtan...

Vårt mål idag var att ta oss ut till Orminge. Kommunalt. Hej. Lättare sagt än gjort. Buss till Björknäs Centrum och sen byte mot Talludden. Går en gång varannan timme, så vi infinner oss i god tid. Enkelt. Men icke. När bussen mot Talludden kommer, ignorerar den oss. Totalt! För första gången någonsin ringer vi SL och klagar. Efter om och men, kommer det en busschaufför och eskorterar oss med privatbil till vårt mål. SL - Vi: 0-1. Seger!

Avsläppta och återigen ensamma, har vi ingen aning om åt vilket håll våra ben ska bära oss. Säkra kort: iPhones. Börjar kolla kartor. Cirka en minut hinner gå, och det kommer en grå skåpbil och vi hinner uppfatta vem som sitter i den: James! Räddaren i nöden! Med Astrid i bilen blir allt så mycket enklare - och vi kommer fram till vårt mål: Orminge. (Bitter-) Sweet till slut!

Wong sai i hetta.

Två projekt jobbas det på: White trash och Wong sai. Kanske inte det bästa att jobba på i 25 +, men några moves lyckades vi med i alla fall. Helt klart är den förstnämnda görbar med rätt stick. Hårt men inte omöjligt. Den andra blir att jobba hårt på.

Och som vi noterat förut; hårda grabbar tickar. Oavsett temp, förhållanden och annat som vi andra grämer oss över. Gilla läget liksom. White trash - check av James polare. Med sjukt bra beta dessutom!

Gillart.

Tror vi att bouldersäsongen är över innan den ens börjat? Eller är det meningen att man ska pressa på sin högsta nivå när vädret är som en sommardag i juli? Vi har i alla fall haft en schyst påsk med mucho bra klättring och älskar att få komma ut och klämma på lite granit. Oavsett ovannämnda.

Åland, Kjuge eller Koludden i påsk?

Majoriteten av stockholmsklättrarna är antingen på Åland eller i Kjuge i påsk. Helt rätt, men jag har haft en av de bästa klätterdagarna hittills i år - på Koludden. Strålande väder, solbrända snokar, grillbuffé, bastubad och nya upptäckta, oborstade block är resultatet av dessa dagar. Sverige när det är som bäst!

Tog vårt pick och pack och drog ut till högra handens stuga för att kika omkring och hittade blocket - Blockfan nära Fansjön med stor potential! Vi lyckades borsta fram en fin linje med sjukt hård sittstart, men desto lättare ståstart.

Rövindex, sittstart (Nr 1) X, ståstart (Nr 2) X, sittstart (Nr 3)

Det kommer spenderas många helger framöver i området, eftersom vi bara hann borsta en sida av blocket. På vägen mot Norrtälje hittade vi ännu en sten som såg fint ut med bland annat en görbar dyno.

Block nummer två

Morgonpromenad

Ungefär såhär...

...och sen såhär

Fint!

Danza!

Sköna söndag!

Focksta idag. Det blev en session där vi gick på Candy Man, En fråga om balans och Deer Hunter. Jag rådiggade flytten på Candy Man. Kan ha att göra med att det är slab, crimpigt och finkänsligt - inga powerflytt. Fick rätt snabbt känsla för att placera kroppen rätt, så den kommer snart att sitta hoppas jag.

Deer Hunter

En fråga om balans blir nog högra handens projekt. Hon gjorde i princip alla hårda flytt, men det största kruxet var att den var fuktig, så sticket va kass. Lite jobb så kommer den att sitta. Finnen i gänget stod för alla sköna betor. Hon visade för övrigt hur vi andra skulle klättra. Rutin, inspiration och fullständigt störtskön. Dessutom bakis. Eloge till henne som ens orkade ut idag!

Uppsala kommer snart att besökas igen. Om man ändå hade bil...

Sköna klipp!

Chokladlandet, mars

Det är svårt det här med att följa upp i bloggandet i början. Men här kommer en kort resumé från Swiss i alla fall. (Kom hem för ett par veckor sen)

Ett magiskt landskap! Chironico är ett strå vassare än Font. Kanske inte rent klättermässigt, men stället slår Font i hästlängder när det kommer till natur. Storslaget!

Vi hade med oss en levande förare som kan området lika bra som hon hittar i sin egen ficka. Det var alltså inte så svårt att veta var vi skulle dra, vilka linjer vi skulle prova, vilken whisky vi skulle dricka och var bästa pizzerian låg. Sparade massvis med tid. Som det alltid blir när man besöker ett boulderområde för första så springer man runt som en galen yr höna och prövar allt. Så även denna gång. Hur mycket fint som helst! De finaste linjerna var nog Selection Door och Doctor Crimp. Bland det vackraste jag sett. Ville projekta på dem, men hann pröva allt för mycket för att ens tänka på det.

Projektandet kom inte igång förrän två dagar innan vi skulle dra hem. Hade lite smått panik, efter att inte ha hittat något som jag verkligen fastnat för. Men så dök den upp: Bella Nikki. En mycket fin travers med ett hårt krux. Finkänsligt och skitkul att jobba på. Började dock försent, så den blir min i höst när vi åker igen.

Sol, sol och sol - värmebölja. Temperaturen visade på 26 grader. Bästa sändarvädret...? Jo. För vissa. La Grotte des Soupirs tickades av Mr Muscle. Han visade storform och kommer snart, snart sätta sin första 8a. Heja, heja! Vi andra blev bara tjocka (läs jag) av all choklad och rödvin vi tryckte på kvällarna. Men det bästa var att få komma iväg från Sthlm, umgås med sköna människor, klämma granit och få inspiration att få sätta något hårt. Nu är det 110 procent ute som gäller.

Skönt också att jag är mitt uppe i hårdträning - med allt vad det innebär.

Bella Nikki