Vi drog till ett ställe jag aldrig hört talas om förut, och som visade sig vara ett område i min smak, framförallt klättringsmässigt. Ambitionen för både högern och mig var att få tillbaka känslan av att vara repklättrare. Har man bouldrat en hel säsong har man inte riktigt pumpen och uthålligheten på plats. Så det är bara att börja om från scratch.
Då är det gött att få chansen och möjligheten att hänga med två erfarna lirare. Den ena är en mästare på att ge bra beta (även för oss som inte har ett apindex på 1.90 och som saknar viss teknik) och är fantastiskt pedagogisk. Jag glömmer ofta en beta lika snabbt som jag fått den. Men han står ut med tjatet om "hur var det man gjorde här nu igen då?".
Vi gick ut hårt på en gång, just för att få i gång klippandet och jobba bort den där känslan av att skita på sig om man skulle ta ett fall. Mustig Mutta var den första att pröva, för att sen ge oss på Vertikal Veke. Inte en suck på kruxet på någon av dem. Det blev dessutom inget fall heller. Kan ha att göra med att vi inte tog några risker alls. "Du kan ta in!!" var dagens mantra så fort man var i knähöjd med bulten när osäkerheten kom krypande om vart man skulle vidare. Fega? Joho!
Per-Elofs led, 7-. Vackert!
Nu är fokus på att jobba upp psyket. Vi kommer dra några vändor till Nacka Kvarn - ett kärt litet ställe. Dock: Än är inte bouldersäsongen över. Det finns några problem kvar som jag vill hämta hem.
Den enda som fattades var allas vår vänsterhand även kallad biffen. 
