SL i våra hjärtan...

Vårt mål idag var att ta oss ut till Orminge. Kommunalt. Hej. Lättare sagt än gjort. Buss till Björknäs Centrum och sen byte mot Talludden. Går en gång varannan timme, så vi infinner oss i god tid. Enkelt. Men icke. När bussen mot Talludden kommer, ignorerar den oss. Totalt! För första gången någonsin ringer vi SL och klagar. Efter om och men, kommer det en busschaufför och eskorterar oss med privatbil till vårt mål. SL - Vi: 0-1. Seger!

Avsläppta och återigen ensamma, har vi ingen aning om åt vilket håll våra ben ska bära oss. Säkra kort: iPhones. Börjar kolla kartor. Cirka en minut hinner gå, och det kommer en grå skåpbil och vi hinner uppfatta vem som sitter i den: James! Räddaren i nöden! Med Astrid i bilen blir allt så mycket enklare - och vi kommer fram till vårt mål: Orminge. (Bitter-) Sweet till slut!

Wong sai i hetta.

Två projekt jobbas det på: White trash och Wong sai. Kanske inte det bästa att jobba på i 25 +, men några moves lyckades vi med i alla fall. Helt klart är den förstnämnda görbar med rätt stick. Hårt men inte omöjligt. Den andra blir att jobba hårt på.

Och som vi noterat förut; hårda grabbar tickar. Oavsett temp, förhållanden och annat som vi andra grämer oss över. Gilla läget liksom. White trash - check av James polare. Med sjukt bra beta dessutom!

Gillart.

Tror vi att bouldersäsongen är över innan den ens börjat? Eller är det meningen att man ska pressa på sin högsta nivå när vädret är som en sommardag i juli? Vi har i alla fall haft en schyst påsk med mucho bra klättring och älskar att få komma ut och klämma på lite granit. Oavsett ovannämnda.