Det är svårt det här med att följa upp i bloggandet i början. Men här kommer en kort resumé från Swiss i alla fall. (Kom hem för ett par veckor sen)
Ett magiskt landskap! Chironico är ett strå vassare än Font. Kanske inte rent klättermässigt, men stället slår Font i hästlängder när det kommer till natur. Storslaget!
Vi hade med oss en levande förare som kan området lika bra som hon hittar i sin egen ficka. Det var alltså inte så svårt att veta var vi skulle dra, vilka linjer vi skulle prova, vilken whisky vi skulle dricka och var bästa pizzerian låg. Sparade massvis med tid. Som det alltid blir när man besöker ett boulderområde för första så springer man runt som en galen yr höna och prövar allt. Så även denna gång. Hur mycket fint som helst! De finaste linjerna var nog
Selection Door och
Doctor Crimp. Bland det vackraste jag sett. Ville projekta på dem, men hann pröva allt för mycket för att ens tänka på det.
Projektandet kom inte igång förrän två dagar innan vi skulle dra hem. Hade lite smått panik, efter att inte ha hittat något som jag verkligen fastnat för. Men så dök den upp: Bella Nikki. En mycket fin travers med ett hårt krux. Finkänsligt och skitkul att jobba på. Började dock försent, så den blir min i höst när vi åker igen.
Sol, sol och sol - värmebölja. Temperaturen visade på 26 grader. Bästa sändarvädret...? Jo. För vissa.
La Grotte des Soupirs tickades av Mr Muscle. Han visade storform och kommer snart, snart sätta sin första 8a. Heja, heja! Vi andra blev bara tjocka (läs jag) av all choklad och rödvin vi tryckte på kvällarna. Men det bästa var att få komma iväg från Sthlm, umgås med sköna människor, klämma granit och få inspiration att få sätta något hårt. Nu är det 110 procent ute som gäller.
Skönt också att jag är mitt uppe i hårdträning - med allt vad det innebär.
Bella Nikki
Den enda som fattades var allas vår vänsterhand även kallad biffen. 
