Västervik

Har intagit horisontellt läge med en skönt oskön smärta i både muskler och hud efter den första, av förhoppningsvis många fler, helger i Västervik för denna säsong!
Jag inser att jag missat en riktig pärla i vårt egna lilla avlånga land, vilken klättring! Vilken charmig liten kuststad! Vilket väder!

Hade en rätt intensiv vecka med långa dagar på jobbet, sena kvällar med plugg och ytterst lite tid över till träning/ klättring vilket sänkte mina förväntningar på denna helg och med en stigande oroskänsla på grund av väderprognosen ; -15°c nattetid, så bestämde vi oss för att ge upp planerna på att tälta och bokade vandrarhem i stället.

KLOKT! Efter 17-snåret sådär var det redan bra under minus-strecket…

Efter en lite försenad start på lördag förmiddag och handling i Norrköping så nådde vi första anhalt; Björnblocket kring 15-tiden.

TAGGADE, galet rastlösa men försegade av bilfärden så masade vi oss uppför uppvärmningsproblemen på den bortre väggen. Kändes lite tungt och ovant i kroppen men i och med racet mot klockan så gav vi oss ändå på skogens konung; Björnblocket. En riktigt maffig och artistiskt tilltalande historia som är lite skräckinjagande vid första anblick.
Vi kom hit för ett problem; The Office, ståstart- börjar med en vänsterhäl i linje med vänsterhand på en bra list, högerhand på en crimp på arêten. Från det läget finns flera alternativa betor varav jag provade de flesta. Mina första försök var de bästa då jag lyckades ta mig till "nyckel-crimpen" precis innan de bra listerna men snabbt blev avlåsningen i det första flyttet mer och mer krävande och när kylan och stelheten slog till så tappade jag geisten.

Efter en köttig middag och en afterclimb höll jag mig vaken tillräckligt länge för att återfå normal kroppstemperatur i duschen och tokdeckade kl:….ja klockan: 20.00. (PRO-som i pensionärernas riksorganisation och alltså inget annat.)
Vaknade dock strax innan 5, käkade, kollade klätterfilm, och drack kaffe tills Veera, som den galna finne hon är, hade levt runt ända till 22 kvällen innan och vaknade först 7:20..

Nåväl, leta leta leta efter den där j*vla röda väggen! Var det verkligen värt det? Köra runt i cirklar, ingen mottagning, ingen bra karta…skita i det? Ge upp?
Nähärå!
Snarare lagom till härligt värmande dagssol skådade vi pärlan från landsvägen, funnet i princip tack vare "handsvettsradarn"…

 Värmde upp på My Way, en riktigt fin linje med antingen en "rakt på" crimpig beta eller en layback-beta. Power-puffen Veera som vanligtvis KÖTTAR sig igenom vadsomhelst brilljerade med sin teknik och dansade upp för den, nästan så att fåglarna visslade Sinatras melodi som soundtrack.

SHE'S BACK! :D
Vi flyttade oss snabbt ett steg åt höger och rev av "The Way" som startar på ett par elaka crimpar för att sedan övergå till fin klättring på bra grepp upp till toppen.

Jaha, då urtoppningen på mitten-delen av väggen var snötäckt och blöt så flyttade vi oss till vänster-sidan och "Nomad".
Greppen såg okej ut upp till ungefär halvvägs genom problemet, sedan öppnade sig en blank yta och utom räckhåll skymtade både crimpar såväl som en slopig hylla…
Det tog ett tag att lista ut den rätta startsekvensen, men när det väl var gjort så stod jag i en bra position för att leta runt med högerhanden efter NÅGOT, bara något litet att kunna hålla in kroppen med så jag skulle kunna kliva upp och nå en av de där crimparna…
Jag hittade ett hål, en mono. En mono? Räcker det? Mentalt krig…Jo det räcker! Vi kör.

Startcrimpar-undercling-sidepull-mono-hög fot-pressa!-vänstercrimp-och nu då? Släng dig till hyllan eller nåt! Fail…
Tog en paus och promenerade upp på toppen och kollade hyllan uppifrån vilket såg helt ok ut! Måste ha fått den fel..
Ladda om och försök igen.
Samma sekvens men glömde ett fotflytt innan vänstercrimpen men kör bara! Mantrat ekade i huvudet "Hyllan är bra, hyllan är bra"
Jovisst var den det och så gick det plötsligt. Härligt!

Skulle nog påstå att de problemen vi klättrade på röda väggen är ganska snällt graderade, men ack så fina! Har glömt allt vad gradfixering heter efter V-gradsklättring i ett halvår då jag inte hade en aning om vad jag körde på förrän den sista månaden i princip. Tror detta öppnar upp för ett (för mig,) helt nytt perspektiv på klättring och ironiskt nog följer graderna med som en "kul bonus".
Kan knappt vänta tills nästa utesession, förhoppningsvis till kommande helg! Vart det bär av återstår att se…

Se Miss V's videosummering av helgens bravader:


Festervik from Pad Lady on Vimeo.